Vissa sorters hat går inte att förstå och är ännu svårare att acceptera. Det är det hatet som krossar hjärtan...
Nu ger jag upp att försöka göra mitt liv så att alla andra ska tycka att jag gör rätt! Nu gör jag det JAG tycker är rätt och inget annat! Jag lever MITT liv som jag vill att det ska vara och inte som alla andra tycker... Jag ska försöka att bara vara den jag vill vara enligt mig själv. Livet man tvingas leva när man vill behaga alla andra är inget roligt liv... Men nu är livet äntligen mitt eget och jag fattar mina egna beslut hur illa folk än tycker om dom besluten... Det är ändå jag som ska må bra av att leva mitt liv? Ingen annan ska lägga sig i hur jag lever mitt liv... Jag gör det jag tycker är rätt och riktigt och om jag inte blir uppskattad då.. ja vad händer då? Då Blir livet jag ville leva lite sämre ett tag för jag kommer ju inte vara helt nollställd mot vad andra tycker? Jag kan fortfarande bli ledsen, sårad och fälla väldigt sanna tårar. Ingenting har egentligen förändrats mer än att nu när jag väljer att leva livet på det sätt jag vill för en gångs skull så börjar många människor tycka illa om mig? MEn det är detta jag kände var rätt att göra i mitt liv och det var mitt beslut, ingen annans. Ingen kan klandra mig för att jag gör något som får mig att må bättre? MEn ändå är det det ni gör? Klandrar mig för att jag äntligen vill göra något som gör att jag mår LITE bättre.. Och att då kasta rakt i ansiktet på mig att det finns väldigt många som hatar mig bara att dom inte vågar säga det till mig, det är ju snällt.. Och meningen att både jag och mina vänner borde skjutas får också en att må så bra...
